Jag har helt glömt bort min lilla blogg. Synd.
Men nu tänker jag återuppta "kontakten" igen.
Det har hänt mycket sen sist, jag har hittat en man, som jag nu bor ihop med. Tyvärr har skrollan varit sjuk väldigt länge. Så i fredags fick vi göra slut på hennes lidande hos en veterinär.
Det är så tomt utan henne. Ovant på något sätt. Hon har varit min skugga i 7 år. Hur gör man utan sin skugga?
En skugga som väcker en på morgonen men sitt kurrande och trampande på kudden.
En skugga som värmer en vid kalla höstkvällar. En skugga som man ibland hittat ihopkurad i garderoben på sina bästa kläder.
En skugga som kanske försvunnit ur mitt liv
men aldrig ur mitt minne.
R.I.P Skrollan 2003-2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar